Linda

Fick höra av Sanna i somras att jag är en vilsen själ och igår gav Sofie mig råd från Lejonkungen två om att det där med att falla är halva nöjet. Att jag är en vilsen själ kan jag delvis hålla med om eftersom jag i princip aldrig är nöjd och oftast tänker att gräset är grönare på andra sidan. Är jag i Växjö vill jag vara i Gbg och vice versa. Det där med att falla är dock en helt annan sak. Tillåter man sig själv att falla skadar man ju sig. Om inte nu så senare. Om det inte blir ytliga sår så blir det en inre blödning. Eller?

Detta kan ju te sig märkligt då jag vill se mig själv som en äventyrlig person som inte är rädd för utmaningar. Jag gillar utmaningar men inte det där med att falla. Jag hoppade ju bungy-jump en gång. Det var en utmaning för mig eftersom jag både föll och gjorde det från en galet hög höjd (för er som inte visste det är höga höjder inte min favvosysselsättning). Men en mycket stor skillnad var att jag hade en säkerhetslina väl fastsatt i mina ben. Det har jag inte nu, just därför tänker jag inte falla. Inte ens om jag blir lovad att landa i Upendi.