Linda

Igår kollade jag min skolmail, mest av en slump eftersom jag aldrig kollar den, och såg ett relativt nytt mail. I mailet stod att jag erhållit ytterligare ett stipendium. Hur mycket tur har jag inte? Jag har den här hösten sökt med ljus och lykta efter passande stipendium, men bara hittat ett jag kunnat söka, förutom MFS-stipendiet då förstås. Och jag fick det! Jag har ett sånt flyt nu, rolig kurs i skolan, världens bästa vänner, lite drygt en månad till Indien, det är första advent på söndag och jag har äntligen insett att det inte är någon idé att stressa ihjäl mig för nästa höst.

På något konstigt vis är det dock som att jag inte tycker att jag förtjänar att vara såhär galet nöjd. Eller jo, klart jag förtjänar det, men jag väntar ju bara på första bakslaget. Berättade alla glada nyheter för mamma igår och fortsatte med att jag förmodligen kommer bli påkörd av en bil, få nageltrång och bli skallig, bara för att kompensera lyckan med olycka liksom. Men som alla visa mödrar kontrade hon skickligt och skällde lite på mig. Hon hade nämligen pratat med min bror lite tidigare som klarat intagningsproven till hans utbildning plus att han fått lägenhet och han hade sagt precis samma sak, att han kommer bli påkörd (Hur sjukt är inte det då?) eller något liknande. Därför är jag nu bara galet nöjd med livet och skulle jag, mot all förmodan, bli påkörd dör jag jävligt glad, och dessutom lite rikare.

 

När jag satt och tittade på den här dök det upp en kille som gjorde en cover på den här, på Billionaire och på min allra bästa favorit Hero of War. Kolla in honom!

Ibland har man sånt sjukt flyt. Just nu är jag längst upp på vågen som jag fångat och jag vill inte ramla ner, för Jesus vilken känsla det är här uppe.

Jag var på intervju för ett jobb för två veckor sedan. I tisdags fick jag reda på att jag är anställd. Missar dock utbildningen idag eftersom jag suttit i bibblan från tidig morgon med en ganska så intressant uppgift, men ska få all information imorgon så det kan ju inte bli annat än bra.

Var och hämtade mitt och Amandas arbete vi gjorde i förra kursen. Det var uppdelat i två delar, en del innan jul och en efter jul. Jag har nog aldrig blivit så glad som när jag såg att vi fått A på första delen och B på den andra. (Vi bedöms ju på en skala från A-E).

Så jag ger mig själv en klapp på axeln och hela jag är ett stort leende.

När jag var ute och reste träffade man folk med likadana intressen som en själv och jag blev stressad. För många av de likasinnade pratade om att utbilda sig och arbeta i samma bransch som mig och jag med mitt tunnelseende tänkte att jag inte skulle kunna få ett jobb. Men efter hand lär man sig att människor har olika intressen och olika mål med livet, vilket jag efter att ha varit stressad, bara är glad över.

Jag har, som jag tidigare nämnt, möjligheten att plugga mitt intresse och tycker det är synd att inte alla kan få denna möjlighet. Som att någon som är intresserad av natur får plugga djurarter, någon som är fotointresserad får plugga foto och någon som gillar att baka får läsa till bagare.

Sedan jag flyttade till Växjö har jag träffat mer människor, än någonsin innan, som rakt ut sagt till mig att de inte bryr sig om mitt intresse över huvudtaget och tycker att det låter sjukt ointressant. Detta har ofta hänt efter att jag lyssnat på långa utläggningar om folks söta hund, nya kamera, senaste studieresa eller en förklaring om vad den senaste 7,5 poängskursen handlar om. För mig är det ren hyfs och oftast nyfikenhet som gör att jag vill lyssna på folks intressen och vad som driver dom att gå en agility-kurs eller vara ute och campa i vildmarken i en vecka. Men vill jag prata om vad som sker i låt oss säga (Tänkte skriva Tunisien, men alla vet ju vad som sker där eftersom sistaminuten-resan för 2999:- blev inställd) Burma, får jag höra en suck och frågan hur jag ska rädda världen. För vem bryr sig liksom?

Folk behöver inte bry sig om mitt intresse som jag döpt till världen, och detta är något jag fullt ut förstår. Men, kom inte och klaga när kladdkakan plötsligt blev dyr att baka (kakaopriset skjuter i höjden p.g.a situationen i Elfenbenskusten) charterresan blev inställd (folk kämpar för deras yttrandefrihet) eller när favoritögonskuggan slutat säljas (på grund av gift och barnarbete) och säg att du inte bryr dig alls. För man blir påverkad av det mesta som sker, även om du hoppas över Världen-delen i tidningen.

Nu har jag inte tid att skriva mer, jag har ju några ungar i Afrika att rädda.