Linda

Igår släppte mina päron mig på stationen lite för tidigt, de skulle iväg på kalajs, så jag spenderade en halvtimma med att välja tidning till tågresan. Det slutade ändå med att jag tog det nya numret av Omvärlden, vem försöker jag lura liksom?

När jag sedan lyckats kånka ut min packning från Pressbyrån, krockar jag nästan med en man som står och säljer Faktum. Förbannar mig själv för att jag inte har en femtiolapp löst så jag kan köpa en tidning. För de som inte vet är Faktum en tidning som säljs av hemlösa och halva inkomsten för tidningen går direkt till försäljaren. Han tittar iaf glatt upp på mig och säger; Du var en söt tjej. Jag mumlade väl fram ett tack och ett leende och fortsatte och gå. Då säger han efter mig att han faktiskt menade det. Jag satt sedan och tänkte på detta möte mer eller mindre under hela tågresan och insåg att han gjorde min dag. Det är sällan man bryr sig om vad exempelvis en hemlös, a-lagare eller liknande säger, men han påverkade mig och gav mig en tankeställare. Han vet nog inte om det, men han gjorde min dag. Och jag köpte inte en Faktum, vilket lämnar mig med ett ganska så dåligt samvete.

Så tack främmande man som faktiskt visar på att man borde vara bättre på att ge varandra komplimanger!