Linda

I höstas satt jag många gånger och var uttråkad här i min lilla lägenhet för jag inte hade så mycket att sysselsätta mig med. 
Nu är det nästan vår och vardagen finns inte. Det är fullt upp 24-7 och jag älskar det. Hemtenta hit, hemtenta dit, KomMedia, Kongo-dag och träning på det.

Var i Göteborg i helgen och det var intressant. Med tanke på att jag inte varit i min kära hemstad på två månader så kände jag mig lite som kusinen från landet, men det var mysigt att träffa (nästan) alla. Ska ju hem en vecka över påsk och ska till och med jobba. Känns lite mysko men det ska bli gött med lite extra cash.

Läser för tillfället en bok jag fått låna av Amanda som heter Du kan glömma bort ditt eget barn . Röda korset gav ut den i samband med sin Rädda mammorna-kampanj och jag går runt och mår lite allmänt dåligt hela tiden. För det är en bok som verkligen berör. I ett kapitel i boken beskriver en kvinna om hur massa män stormade deras by, våldtog alla kvinnor, mördade alla män och sedan tvingade de överlevande att laga och äta upp liken. Nu har hon en dotter som är någon av soldaternas.  

Det är sjukt, man läser det och kan inte ta in det. Till slut sjunker tanken in och en obehagskänsla sprider sig som inte vill försvinna. Att människor ska behöva uppleva något sådant, man känner sig så maktlös.

Nej. nu är det dags att tag i hemtentan man skjutit på i två veckor.
Puss och Kram