Flytta hem eller bort?
Ja mina vänner. Igår ändrade jag folkbokföringsadress/län/kommun/stad och adressändrade. Från och med 19 december tillhör jag Göteborg igen. I alla fall på pappret. Det känns som ett ganska stort misslyckande att skriva sig hos mamma och pappa igen, 23 år gammal. Fast det är ju också bara på pappret. I verkligheten ska jag ju långt, långt bort. Och i sommar hittar jag förmodligen en lägenhet som kan inhysa mig och Louise (min vapendragare i vått och torrt, annars känd som min nalle).
Det är intressant det där. När man var liten, yngre, barn, vad man vill kalla det, då var 23 år jättegammalt. Då skulle man vara vuxen, ha pojkvän, jobb och a, vara vuxen helt enkelt. Nu är jag 23, fortfarande ett barn, ganska så singel och flyttar hem igen. Nu insåg att det jag skrev lät lite deppigt, men så är inte fallet. Min poäng här är ju att jag bara är 23 år, bara barnet och just därför skickade jag precis in ansökan om utbytesstudier. Och inte bara för en termin, utan för ett år. Med lite flyt betyder det att jag kommer befinna mig i Sverige max tre månader nästa år. Vilket innebär att jag inte kommer behöva bli vuxen på länge, länge. Tänk om jag kunde berättat det för Linda 10 år, hon hade ju iofs tyckt att "vuxna" Linda var knäpp. Så det var ju tur att jag slapp det. Nu åter till photoshopandet jag pysslar med i vår nuvarande kurs, jag bara älskar det faktum att mitt plugg nu innebär lek med bilder och inte 600-sidiga böcker om teorier.
Det är intressant det där. När man var liten, yngre, barn, vad man vill kalla det, då var 23 år jättegammalt. Då skulle man vara vuxen, ha pojkvän, jobb och a, vara vuxen helt enkelt. Nu är jag 23, fortfarande ett barn, ganska så singel och flyttar hem igen. Nu insåg att det jag skrev lät lite deppigt, men så är inte fallet. Min poäng här är ju att jag bara är 23 år, bara barnet och just därför skickade jag precis in ansökan om utbytesstudier. Och inte bara för en termin, utan för ett år. Med lite flyt betyder det att jag kommer befinna mig i Sverige max tre månader nästa år. Vilket innebär att jag inte kommer behöva bli vuxen på länge, länge. Tänk om jag kunde berättat det för Linda 10 år, hon hade ju iofs tyckt att "vuxna" Linda var knäpp. Så det var ju tur att jag slapp det. Nu åter till photoshopandet jag pysslar med i vår nuvarande kurs, jag bara älskar det faktum att mitt plugg nu innebär lek med bilder och inte 600-sidiga böcker om teorier.
Palme - En hyvens man
I torsdags hittade jag lite nya dokumentärer på svtplay, blir alltid lika lycklig när det händer. I detta fall var det två nya avsnitt av Världens händelser och kväll som det var valde jag bort Folkmordet i Rwanda. Vet av gammal erfarenhet att jag drömmer alldeles för mycket mardrömmar då. Vad jag dock inte tänkte på var att den andra dokumentären Julbombningarna 1972 (Vietnamkriget) kunde ge samma symptom. Men det gjorde den. Dokumentären var oerhört intressant och jag sög in informationen, vilket ledde till att jag på natten drömde att det var krig och min familj och jag var på flykt. Att Jimmie Åkesson sen dök upp på Nyhetsmorgon gjorde ju inte det hela bättre, Men men, från en äcklig politiker till en hedersvärd man som satt sina spår i världen, Olof Palme.
Jag hade nog aldrig tänkt så mycket på Olof Palme innan jag kom till Sydafrika. När man berättade att man var svensk där var det inte anknytningar till IKEA och ABBA som gjordes. Alla nämnde istället Olof Palme. Vilket ju iofs inte är så konstigt eftersom han och hans regering arbetade aktivt mot Apartheidregimen något jag inte riktigt hade koll på innan jag åkte dit. Att han dessutom arbetade så aktivt mot kriget i Vietnam gör han bara ännu större i mina ögon. I dokumentären jag såg fick man se bitar ur ett tal då han säger såhär:
Jag hade nog aldrig tänkt så mycket på Olof Palme innan jag kom till Sydafrika. När man berättade att man var svensk där var det inte anknytningar till IKEA och ABBA som gjordes. Alla nämnde istället Olof Palme. Vilket ju iofs inte är så konstigt eftersom han och hans regering arbetade aktivt mot Apartheidregimen något jag inte riktigt hade koll på innan jag åkte dit. Att han dessutom arbetade så aktivt mot kriget i Vietnam gör han bara ännu större i mina ögon. I dokumentären jag såg fick man se bitar ur ett tal då han säger såhär:
"Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972."
Apropå Guernica som han nämner i sitt tal läste jag också om Palme i min extrakurs i våras, Spanskt samhälle och historia. Palme som den hyvens karl han var, fördömde självklart också Franco. Han har till och med kallat honom Satans mördare i ett tal. Med tanke på vad han jobbade för är det i mina ögon helt sjukt att man kan mörda honom, men samtidigt förstår man hur många fiender han faktiskt hade. Jag är i alla fall galet imponerad av denna man och vet med all säkerhet att boken Underbara dagar framför oss: en biografi över Olof Palme kommer resa med mig i vår.
Jag flyger fram
Igår kollade jag min skolmail, mest av en slump eftersom jag aldrig kollar den, och såg ett relativt nytt mail. I mailet stod att jag erhållit ytterligare ett stipendium. Hur mycket tur har jag inte? Jag har den här hösten sökt med ljus och lykta efter passande stipendium, men bara hittat ett jag kunnat söka, förutom MFS-stipendiet då förstås. Och jag fick det! Jag har ett sånt flyt nu, rolig kurs i skolan, världens bästa vänner, lite drygt en månad till Indien, det är första advent på söndag och jag har äntligen insett att det inte är någon idé att stressa ihjäl mig för nästa höst.
På något konstigt vis är det dock som att jag inte tycker att jag förtjänar att vara såhär galet nöjd. Eller jo, klart jag förtjänar det, men jag väntar ju bara på första bakslaget. Berättade alla glada nyheter för mamma igår och fortsatte med att jag förmodligen kommer bli påkörd av en bil, få nageltrång och bli skallig, bara för att kompensera lyckan med olycka liksom. Men som alla visa mödrar kontrade hon skickligt och skällde lite på mig. Hon hade nämligen pratat med min bror lite tidigare som klarat intagningsproven till hans utbildning plus att han fått lägenhet och han hade sagt precis samma sak, att han kommer bli påkörd (Hur sjukt är inte det då?) eller något liknande. Därför är jag nu bara galet nöjd med livet och skulle jag, mot all förmodan, bli påkörd dör jag jävligt glad, och dessutom lite rikare.
På något konstigt vis är det dock som att jag inte tycker att jag förtjänar att vara såhär galet nöjd. Eller jo, klart jag förtjänar det, men jag väntar ju bara på första bakslaget. Berättade alla glada nyheter för mamma igår och fortsatte med att jag förmodligen kommer bli påkörd av en bil, få nageltrång och bli skallig, bara för att kompensera lyckan med olycka liksom. Men som alla visa mödrar kontrade hon skickligt och skällde lite på mig. Hon hade nämligen pratat med min bror lite tidigare som klarat intagningsproven till hans utbildning plus att han fått lägenhet och han hade sagt precis samma sak, att han kommer bli påkörd (Hur sjukt är inte det då?) eller något liknande. Därför är jag nu bara galet nöjd med livet och skulle jag, mot all förmodan, bli påkörd dör jag jävligt glad, och dessutom lite rikare.
Puss Puss!
I förra veckan surfade jag omkring lite och fick syn på Benettons senaste reklamkampanj, Unhate. I kampanjen pussas olika män vilka alla sitter på oerhört mycket makt. Bland annat ses påven pussa en imam, något som inte verkar poppis i Vatikanen. Vad jag tycker om kampanjen? Jag älskar den, önskar innerligt att jag hade varit med o skapat den. Men icke sa nicke, dock vill jag gärna hjälpa till o sprida vidare den.
Att Vatikanen inte vill att detta publiceras förstår gemene man. Dock har jag funderat lite på om det beror på att påven pussar en annan karl, vilket innebär att han både sysslar med med något så okyrkligt som homosexualitet eller/och inte håller sig till sin he/shetox (läs celibat). Annars är det ett ganska fint bevis på kyrkans egentliga budskap, älska din nästa. Utöver denna härliga mix finner vi ju också Syd- och Nordkoreas högsta män mysa lite granna och även Israel och Palestina får förenas i en puss.
Dessa pussar får mig att tänka vidare, vilka ska pussas mer? Ohly o Åkesson? Scar o Mufasa?
Pussas mer!
Dessa pussar får mig att tänka vidare, vilka ska pussas mer? Ohly o Åkesson? Scar o Mufasa?
Pussas mer!
Världens bästaste Lindor
Idag kommer en av mina absolutaste bästa vänner till Växjö, nämligen min namne Linda. Vi lärde känna varandra på gymnasiet och jag måste dela med mig av en anekdot därifrån:
Vi sitter på en mattelektion och diskuterar namnsdagar. Någon nämner datumet för sin namnsdag och
jag vill ju inte vara sämre och säger att jag har namnsdag 20 juni.
Linda säger då glatt överraskad:
-Va? Det har ju jag med!
jag vill ju inte vara sämre och säger att jag har namnsdag 20 juni.
Linda säger då glatt överraskad:
-Va? Det har ju jag med!
Här kommer vi :
Stockholm o BSB 2009
Jullans romantiska berg sommaren 11
Rhodos 07
Åh sicken bra helg vi ska ha!
Stockholm o BSB 2009
Jullans romantiska berg sommaren 11
Rhodos 07
Åh sicken bra helg vi ska ha!
Halleluja!
(Varning för skryt)
I onsdags fick vi ett glädjebesked som ingen av oss hade förväntat oss. Drömscenariot came true! Jag, Amanda och Sofie fick varsitt MFS-stipendie. Ett MFS-stipendie delas ut av SIDA och ska användas för att " under minst åtta veckor studera frågor som har betydelse för utvecklingsländernas ekonomiska, sociala, politiska eller kunskapsmässiga utveckling". Jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Botswana är på riktigt och vi kommer ha råd att göra de efterforskningar vi vill. Att vi tre fick det var extra bra eftersom stämningen hade blivit lite obekväm om en fick det och inte de andra. Det är iaf min största prestation hittills och jag är stolt. Grattis till oss!
I onsdags fick vi ett glädjebesked som ingen av oss hade förväntat oss. Drömscenariot came true! Jag, Amanda och Sofie fick varsitt MFS-stipendie. Ett MFS-stipendie delas ut av SIDA och ska användas för att " under minst åtta veckor studera frågor som har betydelse för utvecklingsländernas ekonomiska, sociala, politiska eller kunskapsmässiga utveckling". Jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Botswana är på riktigt och vi kommer ha råd att göra de efterforskningar vi vill. Att vi tre fick det var extra bra eftersom stämningen hade blivit lite obekväm om en fick det och inte de andra. Det är iaf min största prestation hittills och jag är stolt. Grattis till oss!
Galet nöjd tjej!
Han gjorde min dag
Igår släppte mina päron mig på stationen lite för tidigt, de skulle iväg på kalajs, så jag spenderade en halvtimma med att välja tidning till tågresan. Det slutade ändå med att jag tog det nya numret av Omvärlden, vem försöker jag lura liksom?
När jag sedan lyckats kånka ut min packning från Pressbyrån, krockar jag nästan med en man som står och säljer Faktum. Förbannar mig själv för att jag inte har en femtiolapp löst så jag kan köpa en tidning. För de som inte vet är Faktum en tidning som säljs av hemlösa och halva inkomsten för tidningen går direkt till försäljaren. Han tittar iaf glatt upp på mig och säger; Du var en söt tjej. Jag mumlade väl fram ett tack och ett leende och fortsatte och gå. Då säger han efter mig att han faktiskt menade det. Jag satt sedan och tänkte på detta möte mer eller mindre under hela tågresan och insåg att han gjorde min dag. Det är sällan man bryr sig om vad exempelvis en hemlös, a-lagare eller liknande säger, men han påverkade mig och gav mig en tankeställare. Han vet nog inte om det, men han gjorde min dag. Och jag köpte inte en Faktum, vilket lämnar mig med ett ganska så dåligt samvete.
Så tack främmande man som faktiskt visar på att man borde vara bättre på att ge varandra komplimanger!
När jag sedan lyckats kånka ut min packning från Pressbyrån, krockar jag nästan med en man som står och säljer Faktum. Förbannar mig själv för att jag inte har en femtiolapp löst så jag kan köpa en tidning. För de som inte vet är Faktum en tidning som säljs av hemlösa och halva inkomsten för tidningen går direkt till försäljaren. Han tittar iaf glatt upp på mig och säger; Du var en söt tjej. Jag mumlade väl fram ett tack och ett leende och fortsatte och gå. Då säger han efter mig att han faktiskt menade det. Jag satt sedan och tänkte på detta möte mer eller mindre under hela tågresan och insåg att han gjorde min dag. Det är sällan man bryr sig om vad exempelvis en hemlös, a-lagare eller liknande säger, men han påverkade mig och gav mig en tankeställare. Han vet nog inte om det, men han gjorde min dag. Och jag köpte inte en Faktum, vilket lämnar mig med ett ganska så dåligt samvete.
Så tack främmande man som faktiskt visar på att man borde vara bättre på att ge varandra komplimanger!
