Flytta hem eller bort?
Ja mina vänner. Igår ändrade jag folkbokföringsadress/län/kommun/stad och adressändrade. Från och med 19 december tillhör jag Göteborg igen. I alla fall på pappret. Det känns som ett ganska stort misslyckande att skriva sig hos mamma och pappa igen, 23 år gammal. Fast det är ju också bara på pappret. I verkligheten ska jag ju långt, långt bort. Och i sommar hittar jag förmodligen en lägenhet som kan inhysa mig och Louise (min vapendragare i vått och torrt, annars känd som min nalle).
Det är intressant det där. När man var liten, yngre, barn, vad man vill kalla det, då var 23 år jättegammalt. Då skulle man vara vuxen, ha pojkvän, jobb och a, vara vuxen helt enkelt. Nu är jag 23, fortfarande ett barn, ganska så singel och flyttar hem igen. Nu insåg att det jag skrev lät lite deppigt, men så är inte fallet. Min poäng här är ju att jag bara är 23 år, bara barnet och just därför skickade jag precis in ansökan om utbytesstudier. Och inte bara för en termin, utan för ett år. Med lite flyt betyder det att jag kommer befinna mig i Sverige max tre månader nästa år. Vilket innebär att jag inte kommer behöva bli vuxen på länge, länge. Tänk om jag kunde berättat det för Linda 10 år, hon hade ju iofs tyckt att "vuxna" Linda var knäpp. Så det var ju tur att jag slapp det. Nu åter till photoshopandet jag pysslar med i vår nuvarande kurs, jag bara älskar det faktum att mitt plugg nu innebär lek med bilder och inte 600-sidiga böcker om teorier.
Det är intressant det där. När man var liten, yngre, barn, vad man vill kalla det, då var 23 år jättegammalt. Då skulle man vara vuxen, ha pojkvän, jobb och a, vara vuxen helt enkelt. Nu är jag 23, fortfarande ett barn, ganska så singel och flyttar hem igen. Nu insåg att det jag skrev lät lite deppigt, men så är inte fallet. Min poäng här är ju att jag bara är 23 år, bara barnet och just därför skickade jag precis in ansökan om utbytesstudier. Och inte bara för en termin, utan för ett år. Med lite flyt betyder det att jag kommer befinna mig i Sverige max tre månader nästa år. Vilket innebär att jag inte kommer behöva bli vuxen på länge, länge. Tänk om jag kunde berättat det för Linda 10 år, hon hade ju iofs tyckt att "vuxna" Linda var knäpp. Så det var ju tur att jag slapp det. Nu åter till photoshopandet jag pysslar med i vår nuvarande kurs, jag bara älskar det faktum att mitt plugg nu innebär lek med bilder och inte 600-sidiga böcker om teorier.
Kommentarer
Postat av: ida
Jag är 25 och fortfarande ett barn :) fast jag bor ju ensam iofs haha..
Var ska du plugga utomlands??
Trackback