Linda

Igår kollade jag min skolmail, mest av en slump eftersom jag aldrig kollar den, och såg ett relativt nytt mail. I mailet stod att jag erhållit ytterligare ett stipendium. Hur mycket tur har jag inte? Jag har den här hösten sökt med ljus och lykta efter passande stipendium, men bara hittat ett jag kunnat söka, förutom MFS-stipendiet då förstås. Och jag fick det! Jag har ett sånt flyt nu, rolig kurs i skolan, världens bästa vänner, lite drygt en månad till Indien, det är första advent på söndag och jag har äntligen insett att det inte är någon idé att stressa ihjäl mig för nästa höst.

På något konstigt vis är det dock som att jag inte tycker att jag förtjänar att vara såhär galet nöjd. Eller jo, klart jag förtjänar det, men jag väntar ju bara på första bakslaget. Berättade alla glada nyheter för mamma igår och fortsatte med att jag förmodligen kommer bli påkörd av en bil, få nageltrång och bli skallig, bara för att kompensera lyckan med olycka liksom. Men som alla visa mödrar kontrade hon skickligt och skällde lite på mig. Hon hade nämligen pratat med min bror lite tidigare som klarat intagningsproven till hans utbildning plus att han fått lägenhet och han hade sagt precis samma sak, att han kommer bli påkörd (Hur sjukt är inte det då?) eller något liknande. Därför är jag nu bara galet nöjd med livet och skulle jag, mot all förmodan, bli påkörd dör jag jävligt glad, och dessutom lite rikare.