Linda

Jag har ju trots allt redan människor att dela livet med. :D haha

Läget just nu är som sådant att jag och min kära kombo sitter i varsin soffa och studerar. Ibland kommer det ett fnitter eller två, ibland visar vi filmklipp och ibland pluggar vi faktiskt på riktigt. Vårt kära husdjur är ute på äventyr med sina nyfunna ekonomvänner och vi gav honom massa råd på vägen innan han gav sig ut i den vilda campusnatten.

Jag är så glad, för utbildningen som innan känts lite olindig är nu så mycket Linda man kan komma. Jag sitter på föreläsningarna och suger i mig vad läraren säger och blir i princip besviken när det är dags att gå hem. Det är mycket, det är tungt och engelskan är svår, men det är en utmaning i sig, en utmaning jag med glädje tar mig an.

Vad jag kände att jag ville komma fram till var att både min nya lägenhet och utbildningen gör mig nöjd.
Jag är nöjd. Livet är trots allt ganska bra.

Hittade för övrigt en sjukt skön bild på mig och min ständiga följeslagare.

Lika nöjd då som nu?

Känns som att jag och mina kära kompanjoner Amanda och Sofie kommer bli en kanontrio det närmsta året i vårt freds- och utvecklingsträsk. Hade quiz i skolan idag, och vi vann. Gick för övrigt i skolan typ 10-17. Något jag INTE är van vid. Men detta vi läser nu tycker jag är intressant. Så det gör mig inget.

Såg för övrigt SD:s fina reklamfilm häromdagen. Den PR-byrån måste ju varit nöjd eftersom allihopa som knåpat ihop detta masterpiece verkar vara de skarpaste knivarna i sin låda (bransch) . Valet närmar ju sig med stormsteg, fast ändå tycker jag inte man hör så mycket om det. Förutom tidigare nämnda parti. Vi har i alla fall vattenmärkt vårat hem till de rödgröna.

Nu har jag ramlat av igen. Känner att vi i vårat lilla kollektiv på Stallvägen skapar drama på hög nivå. Hur lyckas vi? Dock är jag sjukt nöjd med vårat kollektiv. Laga mat, tvätta o allmänt trök blir mkt roligare när man slipper göra det själv.

Skolan började idag igen. Denna terminen lär inte bli en dans på rosor, snarare ett dopp i bokdjungeln. Men jag ska inte klaga. Älskar när det är lite för mycket att göra. Hellre det än för lite. Har för övrigt inte orkat kriga mer mot tältet. Min fina lilla blåtira behöver inte en vän. Känner jag.

Jag sitter här med en kopp kaffe och tittar på nyhetsmorgon (Jag vet vuxenpoäng!). Pontus gick precis och Empa sover. Här är lugnt och fridfullt, men i huvudet började jag tänka på lägenheten 12 timmar framåt. Då har nollningen satt igång och vi ska ha partaj här. Jisses amalia va roligt det ska bli.  Just nu sitter typ 50 informatörsstudenter nervösa i sina lägenheter och 30 nollare sitter hemma och är aspeppade. Ikväll kommer dessa människor vara lite runda under fötterna och partajja där jag sitter. Pepp, pepp, pepp är vad jag är!

Informatörsnollning 2010, here we come!

Hösten är här. Nu är det ett faktum. Man vaknar på morgonen av att regnet smattrar mot rutan, det är kallt i sovrummet och man vill bara dra täcket över huvudet. Normalt i oktober? Ja, men inte i augusti. Det är i och för sig Växjö, där kan allt hända.

Men jag ber till dig snälla vädergud  eller vem du än är. Ge oss fint väder imorgon tills söndag. För då är det nollning och jag är så pepp!


Såna minnen :D

Efter en sommar som gått jättefort är man nu tillbaka i Växjö. Sommarlovet började med en tvåveckors tågluff från Italien upp till Sverige. På vägen lärde vi oss bland annat att en osteria i Italien inte är ett ställe med bara ost, eftersom ost är ett svenskt ord. Vi lärde oss också att Stina är oemotståndlig för dräggiga italienare, en öl och en chokladbit är en perfekt middag och att det är svinkallt i Holland i juni. En underbart rolig tripp och den triggade igång reslusten något otroligt. Men sedan var det dags att tjäna ihop pengarna man investerat i minnen och resten av sommaren spenderades i kassan. Dock har jag haft en jättemysig sommar med mina goingar hemma och Tylösand och Lysekil kommer inte undan under sommarhalvåret.


Fina flickor i Florens


Midsommar i Lysekil med mina favoritsystrar

Sommaren hann även med en Winnebäck-Melissa Horn konsert, diverse stranddagar, båtutflykter och allt annat som hör sommaren till.


Tillbaka i Växjö känns det som om man aldrig lämnat campus. Jättekul att se alla igen och jag är så pepp för nollningen som sätter igång på torsdag. Vi hade en supertrevlig kräftskiva i fredags också vilket gör att jag vet att vi kommer få en nollning som går till historien!

Herre Jesus vad tiden flyger förbi. Mitt första år på Växjö campus tog slut igår. Ekonomitenta och sedan tentagrillning/fest med våran underbara klass. Vi käkade mat, minglade och allmänt njöt av solen. Med en ekonomikurs till ända innebär sommarlov som ska spenderas i Götlaborg. Ska bli kul att träffa alla hemma lite mer än vad man hinner göra när man är hemma över en helg. Har ju trots inte vart hemma sen påsk. Konstigt.
Packar för tillfället ner mitt liv i lådor inför flytten 25 meter till Slottstadis. Lättare sagt än gjort.

Det är sommar. Wohoo :)

De är så visa de där människorna i SD. Nu har de tänkt till igen, lagom till valet. De har skapat en så kallad skuggbudget med massa olika förslag som säger att minskar vi invandringen kan svenskarna få jättemycket pengar själva. En av dessa förslag är den briljanta idéen, som naturligtvis ska begränsa invandringen, är att asylsökanden utan ID-handlingar inte ska få sina ansökningar prövade. Smart, jättesmart. För flyr man från ett land så har man självklart ID-handlingar redo hela tiden så att man kan bevisa för det eller dem man flyr ifrån vem man är. Och blir ens hus bombat så springer man självklart in och räddar sina ID-handlingar det första man gör. Barn som föds mitt ute i ingenstans utan tillgång till sjukvård blir ju folkbokförda och får ID-handlingar dom med. Detta samtidigt som mamman får den sjukvård hon behöver och pappan får rehabilitering efter misshandeln han utsattes för på grund av att han tillhör fel folkslag, om han ens lever. Oftast måste man ju fly från något och kanske gör detta i all hast. Men med denna nya smarta idé kan man skicka tillbaka människor innan man ens vet något om dem, för de har ju ingen ID-handling. Vackert att slänga in lite byråkrati för att kunna begränsa invandringen.
De har då tänkt till ordentligt denna gången

En bild säger mer än tusen ord

Jag är så glad. :D

Vi var hemma hos Sofie jag och två av mina favoritpar och käkade våfflor idag. Mycket trevligt.
 Saken är den att sedan jag fick en mini HM-katalog på posten häromveckan har jag gått och suktat efter tre linnen som jag bara velat ha. Nämligen dessa :

 

Men jag har satt shoppingförbud på mig själv eftersom jag ska resa iväg snart.

Hemma hos Sofie börjar jag tjata om linnena igen och Amanda slänger upp ett paket till mig. För tidig födelsedagspresent från henne och Sofie. Vad ligger i paketet? Jo det blåa linnet med valen på till vänster på bilden. Jag är så lycklig. Jag tänker gå omkring i linnet hela sommaren. Jag ska sova i det, jag ska bada i det, jag ska till och med ha på mig det när jag jobbar.

Jag är så glad!

 +  = Gött som fan
(Bild thebestsauces.com)

Men nu, ekonomi. Eller först en prommis med Stina. (Behöver ju faktiskt en pluggpaus!)

En tanke slog mig igår när vi stretchade (efter det  förövrigt) jobbigaste affropasset någonsin; Fan va glad jag är som har en fungerande kropp, jag kan springa, dansa och röra på mig utan problem. Visst mina knän är väl inte de bästa men de funkar.


Jag tror inte jag känner en enda person som är helt nöjd med sin kropp, man är antingen för smal, för tjock, för lång, för kort, för hårig, för blek osv men man tänker aldrig på det faktum att man är frisk och har möjligheten att ta sig för vad som helst och oftast är det ens väl fungerande ben och kropp som tar en dit. Man hör ofta om folk som får cancer eller diverse andra sjukdomar, mer sällan får man höra om de som är friska. Jag ska börja uppskatta varje dag som man vaknar upp frisk och varje gång jag får träna. Saker man tar för givet, men som gör livet roligare och lättare.

Känns som om detta blev lite klyschigt nu, men det slog mig att jag har mycket att vara glad över i mitt slentrianliv också :D

Två veckor. Två veckor är det kvar av den här terminen. Första året i Växjö. Det har gått så otroligt fort. Jag har alltid tänkt att jag skulle plugga någon annanstans än Göteborg. Att det blev Växjö var mest en stor slump, en mycket lyckad sådan måste jag säga. Men nu börjar Växjö krypa mig in på skinnet också. Jag tror att jag har väldigt svårt att stanna länge på en plats för jag blir uttråkad, inte på grund av människorna jag umgås med utan för att vardagen blir slentrian vart man än är. Och slentrianen är jag allergisk mot. Men människorna jag mött i Växjö, sicka pärlor!

Och Jesus amalia vilket najs första skolår vi haft MK5011/1MK120 :D

Vi hade ju en grym nollning till en början

Resten av året har ju fortsatt i samma stil. (Dock har vi ju varit lite snyggare än bönder och diverse dokusåpadeltagare!)

I och med att jag går fred och utveckling kommer vi hamna i en ny klass till hösten. Vilket är sjúkt tråkigt. Dessa två veckor är alltså de sista två veckorna med denna grymma klass. Men men, inte så att man kommer ses, men ändå!

Rockabillyklassen stödjer Nicole i körslaget!

Känns som om jag varit sjukt bitter det senaste. Dumma mig. Att gå runt att vara bitter är ju som att bita sig själv i rumpan. Det är bara jag som mår dåligt av det och det blir en ond cirkel.

Helgen har varit kanon. Spritfest hos Jakob och co i fredags. Hade verkligen jättekul och jag och empa var duktiga och gick inte ut. Dock hjälpte vi två utbytesstudenter att bära en tredje som var helt avdäckad på vägen hem. Vi fick dagens motion och gjorde en god gärning samtidigt. De pratade för övrigt franska och det enda empa gjorde sa var Franska är så hiiiimla fint! . På svenska. Stackarna, de fattade inte vad vi sa. Det har varit sol också. Vilket innebär att vi kunnat ta med oss ekonomiböckerna ut. Så jäkla gött.

På onsdag är det Sex and the city 2, på fredag ska vi till Ronneby för att dega och plugga hela helgen. Sedan är det dags att börja flyttpacka och den 6 juni kommer mami och papi och hämtar mig. Det blir Göteborg för hela slanten. I två dagar. Sedan ska jag, Jullan och Stina bege oss mot varmare breddgrader. Nämligen Italien och Pisa. Jag lääängtar. Efter värmen, ledigheten och nya upplevelser. 

Här kommer ett gäng som lyste upp en regnig dag.

Varför kommer inte livet med en instruktionsbok?