Linda

Idag avslutas ännu en kurs på mitt underbara program, vilket innebär att jag gjort halva den här terminen. Livet bara rullar på fort som tusan men vad gör väl det, kortare tid tills jag får komma ut i världen igen. Snart kommer vårat styrelseår i KomMedia till sin ände också, vilket jag tycker ska bli ganska skönt. Detta för att all min energi har gått åt till skolan där jag nu äntligen läser saker jag skulle kunna läsa på fritiden.

Jag, Amanda och Sofie diskuterade detta igår. Vi har privilegiet att läsa vår hobby, för jag har ju faktiskt ett stort intresse, världen. Vad som händer och sker, varför och självklart konsekvenserna av detta. Många ser nog ämnet fred och utveckling som flummigt, vilket jag tycker är synd, eftersom det vi läser behandlas i medierna varje dag och folk borde ha ett hum om vad vi pratar om. Det är inte så att jag i framtiden kommer åka till en afrikansk by och dela ut mat och sedan gå, det handlar om en hållbar utveckling som påverkar de flesta företag alla informatörer och andra jobbar på. För i och med globaliseringen påverkas vi alla av hur andra väljer att leva. Eller?

Jag pratade med en vän idag och han berättade något helt sjukt för mig, ja tänkte att ni skulle få veta också :) Så här kommer en sann historia mina vänner. Om apan Jackie och hans äventyr:

Höstdeppen kryper sig på och man gör allt för att kämpa emot den. Små grejer lyser upp vardagen och hjälper en med detta. Två saker denna veckan som jag blivit riktigt glad för (förutom skorna jag köpte till mig själv) är:

När jag fick en påse med vintersaga av Amanda bara sådär. Det är vårat nya plugg-alltiallo té som vi dricker på bibblan. Nu har jag en helt egen vintersaga som jag kan dricka. Yey!

Jag fick ett sms inatt, där det stod;

Efter en mysig eftermiddagsfika/fredagsfika med mina tjejor har vi kommit fram till hur man ska skapa världsfred. Vi har börjat som frivilliga i en organisation och märkt att i denna organisation fikar man. Gärna ofta, gärna redig fika. Vi vet inte om detta är en småländsk tradition eller om det är organisationen i sig, men något vi kom fram till är att fika är lösningen på alla problem.

Säg att man sätter världens alla makthavare tillsammans över en fika och de kan diskutera exakt hur de äter sin kanelbulle (utifrån in eller hur de vill ha det), om de äter de vita först på ballerinakexet eller om de föredrar vaniljsås eller glass till sin blåbärspaj. De kommer ju hitta varandras likheter och bli jättebra vänner. Mer fika åt folket!

Den senaste tiden har tycker jag känslan av hjälplöshet kommer allt närmare in på en. Man står liksom antingen mitt i, eller bredvid, en situation som man inte kan påverka. Situationer som man inte önskar någon, situationer som bara händer andra, det som händer "de där människorna" i statistiken som sedan publiceras i Aftonbladet.

Men... så pratade jag med mamma. Mammor är så visa. Hon sa till mig att situationer gör en starkare och att det även gör att man uppskattar vardagen så mycket mer. Dagarna som flyter ihop och man tar för givna. Visst låter det klyschigt men det är så sant. Man uppskattar inte dagarna när man vaknar upp, mår bra och livet flyter på.
Dock känner jag att det får vara nog med motgångar denna hösten. Frizonen på Stallvägen 42 har en kvot den med!

Tittade på filmen pianisten igår med Empa, perra och Fredrik. En film jag förvånande nog inte sett innan, och alltid som när det är baserat på verkliga händelser har man en olustig känsla när man tittat klart på filmen. I många filmer om andra världskriget framstår amerikanerna som hjältar och de som räddade världen från Nazi-Tyskland, och visst det var dom. Men vad är legitimiteten för vad de gjort efter? Satt och läste nyheter på min favoritsida latinamerika.se och fick läsa att Usa med Truman i spetsen smittat 696 guatemalaner med olika könssjukdomar för att kunna hitta ett penicillin. Detta godkändes efter Usa dömt nazidoktorerna för krigsförbrytelser när de gjorde samma sak på judarna.
Dock hände detta för massor av år sedan, men man blir mörkrädd.

Läs hela artikeln här http://www.latinamerika.nu/guatemala-utreder-usa-forskares-syfilissmitta

Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men den här helgen har jag älskat att det är höst. Det har varit sådär kallt så det biter i kinderna, men samidigt soligt. Gå på en promenad och sparka i löven som är fina i massa olika färger vill jag säga är livskvalitet!

Nu var det dags för seminarium 4888 på den här utbildning. Jag är lika nervös som vanligt, men det ska nog gå bra. Sen ska vi träna och sedan är det helg. Yey!

Var på spelkväll hos goa Karin igår med folket från klassen, vilket var hur trevligt som helst. Körde nåt svårt kortspel (jag förlorade inte, det gjorde Victor) sen körde vi charader och sedan nåt klurigt spel där man skulle gissa dialekter och ordspråk och sådant. Jag lyckades med en fråga på sista spelomgången och det var vad bamba betyder. Fast egentligen, hur svårt kan det vara, alla säger väl bamba?

Jag hatar när de kommer smygande på en, fuldagarna. Ni vet, de där dagarna när det inte spelar någon roll vad man har på sig, hur man sminkar sig, eller hur man har håret. Inget blir lyckat. Idag är en sådan dag. När man helst kryper ner igen under täcket och gömmer sig och kommer fram igen någon gång nästa år. Oftast blir fuldagarna ganska bra dagar i alla fall, det är som en spontanutgång, oftast de som blir mest lyckade. Så jag antar att det bara är att ta sig i kragen och hoppas att det blir ganska bra ändå.

Har haft ett mastodontarbete i kursen Global Political Economics där vi skrivit utifrån situationen i Irak. Man ser jämt notiser om Irak i tidningen, men personligen läser jag aldrig dessa, så jag måste erkänna att detta vart jätteintressant. Dock ska man ju lära sig alla andras teorier nu också, så även om arbetet är inlämnat är man långt ifrån klar.

En helt annan sak jag och många med mig reflekterat över är hur många det är som fyller år i Oktober. Födelsedagar var och varannan dag. Jag klagar iofs inte, för det blir mer tårta och födelsedagskalas för mig. Förra veckan firades Matilda och Maria på onsdagen, vi hade en svinrolig drinkkväll för min kära sambo på lördagen o i måndags fyllde Perra 20 , som vi ska fira igen på lördag. Mer kalas åt folket! Yey!

6 oktober, ytterligare en regnig höstdag? Nej, för det är Empas födelsdag. Dock är hon inte hemma så vi får fira Maria och Matilda idag istället o så firar vi Empilicious på lördag.

Grattis i vilket fall :D



Ganska så precis ett år sedan :D

Helgen blev väl inte riktigt som förväntat. Men nu är jag tillbaka i Växjö fortare än blixten minus en mobil, plus bekymmer. Men men. What to do. Det var mysigt att träffa tjejorna och min familia iaf.

Min kära bror och jag tittade på videon till Hero of war på youtube och jag lipade nästan. Sjukt bra låt för övrigt. Så nu går den på repeat hemma hos mig.

Jag har insett att jag måste skaffa mig någon typ av hobby, en som inte inkluderar biljetter för sisådär 10 000 kronor. Så vad ska jag göra? Visst jag tränar och tycker det är kul, men det är inte som fotbollen. Jag funderar på att ta upp spanskan igen, men kommer medborgarskolan lyckas denna gång? Franska hade annars varit skoj, men borde jag inte satsa på att lära mig spanskan ordentligt först? Borde man satsa på att jobba volontärt någonstans eller ska jag försöka göra något kreativt? Slutsatsen är i alla fall att även om jag har massor att göra med skolan så känner jag mig understimulerad, vilket är lite mysko.

Satte klockan på halv åtta, Emelie bankade på dörren halv åtta, när gick Linda upp? Jo halv nio. Hade jättefina ambitioner att ta en morgonprommis och sedan förbereda mig för dagens seminarium. Sitter med artiklarna uppe men orken försvann någonstans i alla konstiga drömmar. Kan någon snälla ge mig en spark i rumpan?

Vilket konstigt uttryck egentligen, heter det verkligen så? I vilket fall som helst, somnade inte förrän kanske halv vå inatt men vaknade ändå utsövd halv nio och har efter det ätit en mysig frukost och fixat med lite KomMedia saker. Prokuktivt värre och nu ska jag börja läsa alla mina 7 artiklar som vi ska ha seminarium på imorgon.

Vad jag dock ville komma fram till är hur mysigt det är att vakna tidigt av sig själv och bara njuta av den extra tiden man helt plötsligt fick. Mysigt!

På fredag ska jag hem. Hem till Göteborg. Det blir snurrigt det där, eftersom jag har två hem. Ett i Göteborg och så mitt alldeles egna i Växjö. Men i alla fall, på fredag ska jag hem till mitt första hem. Och jag längtar. För jag saknar mamma, jag saknar alla mina tjejer, jag saknar mina bröder, jag saknar pappa och jag saknar Göteborg. Och ändå har jag bara varit i Växjö sen 20 augusti. I vilket fall, jag längtar tills fredag.

En till som ska till Göteborg i helgen är Sarah (och kimpa förstås). Så mycket som vi setts det senaste har vi inte setts på huuur länge som helst, och snart når vi nog den kvoten som behövs för att hon ska kunna snacka skit om mig med sin andra hälft. Men men, låt mig få överdosera Salah, det kan behövas.

Jag o Salah i Thailandet 08.

Såg i lördags filmen Avatar för andra gången. Och fick lika mycket rysningar denna gången som när jag såg den på bio. Många säger att den är en moderniserad Pocahontas, andra säger att den är överdriven. Men jag vill säga att den speglar vårat samhälle, precis som Pocahontas visar på hur kolonialismen förstörde för ursprungsbefolkningar i hela världen visar Avatar vad rika företag gör i fattigare delar av världen. Visst i Avatar förstör de ett träd som som kan prata med människor, men vilka är vi att säga att det finns människor i exempelvis Amazonas som inte har de likadant. Företag och högt uppsatta politiker roffar åt sig naturresurser från krigsdrabbade områden, vilket gör dem rikare och de kringboende ännu fattigare och utsatta.

Filmen är så bra, men nu sitter jag bara här och är arg. Allt handlar alltid om pengar och makt och de som är rika blir rikare samtidigt som de fattiga blir fattigare. Fan!

Jag tänker inte ens nämna valet i princip för det är pinsamt att inse faktum att minst 6% av Sveriges befolkning inte anser att invandringen gynnar vårt land. Så nog om det.

En helt annan grej som slog mig i söndags var min längtan efter Guatemala. Jag har inte tänkt mycket på Antigua och Gutte alls det senaste. Haft så mycket annat i tankarna men så i söndags bjöd Louise på banankaka. Och inte vilken banankaka som helst, utan den smakade precis som bananabread, något vi gick och längtade efter under våra spanskalektioner och åt så fort vi fick möjlighet. Och sen idag hade vi en lektion om Latinamerika och vår föreläsare slänger upp bilder på mayatempel och Macchu-Picchu. Ångesten kommer krypande i magen och frågar mig, vad gör jag i Växjö när jag kan vara i Antigua?

Nu sitter jag här en torsdag förmiddag och har helt plötsligt ingenting att göra. Eller jo, jag städar, diskar , läser lite kurslitteratur och så, men ändå. Vi skulle haft seminarium idag, men det blev inställt och flyttat till nästa vecka. Vilket i sin tur innebär att det blir fyllda dagar nästa vecka. Så det känns lite som jag är inne i den där lugna hålan mitt i en orkan, innan allt går åt helvete igen. Om ni fattar?

Det var längesen jag längtade så mycket efter en fredag som jag gjort den här veckan. Har haft massor av texter att läsa i vår kurs som vi hade inlämning och seminarium på idag och utöver detta har jag tränat, kilat på möten och umgåtts. Och igår kom Sarah och idag fick jag paket från HM och nu i helgen ska jag bara vara leeeeedig. Fick jättefina försenade födelsedagspresenter av min kära sambo också, bland annat en bok som heter Sex qvinnor i världen som verkar jätteintressant som jag sitter och bläddrar i.

Det känns så bra att seminariet gick bra idag. Som jag har oroat mig för engelskan, men tycker ändå att det gick bra. Att jag inte kan uttrycka mig ordentligt och inte hittar orden ordentligt gjorde ingenting, för egentligen är det ju bara jag som stakar mig, de som lyssnar förstår ju ändå vad jag säger. :)