Linda

Ibland lär man sig saker när man tittar på tv, idag var det One tree Hill som gav mig en tankeställare:

 

Sitter med en chokladansiktsmask i facet och luktar som en hel chokladkaka vilket gör mig sugen att ta ett bett av mig själv. Haha Va konstigt det lät, men a, det luktar choklad i hela lägenheten. Typ som när man bakar eller nåt.

Smarrigt!

Idag är det helg, i alla fall i mitt huvud. Vi har en kanonhelg planerad med Afterschool, Stallarna, Brunch, Stan, Middag, Sivans/Stallarna och sedan en lazy sunday med vila! Detta till ära för Sofies kära vänner från Amerikat som kommer och besöker stan.  Alltså inte söndag utan resten av helgen!


Veckan har gått sjukt fort och jag har hunnit avverka en natt på hotell och en dag i Tibro. Tibro kan man fråga sig, men där sprang jag omkring i en härligt gul tröja och alla ungdomar frågade om vi kom från Svenska Spel och representerade Triss. Ganska kul faktiskt, för man ser ju likheten och då skrattade vi lite och tjötade med dem. Träffade en tjej som hade som mål att åka till Costa Rica och plugga spanska efter gymnasiet och en som ville läsa Freds- och Utvecklingsstudier. Jag tror jag stog och pratade med dom i typ en timma. Det är verkligen ett roligt jobb!

Jag har tamigtusan världens bästa vänner. När man kommer tillbaka efter att ha varit bortrest en vecka är de samlade hemma och har köpt en present till mig, för de tycker att jag ställt upp för dom. Jag som tycker att de ställer upp för mig minst lika mycket eller till och med mer. Sedan har vi tjejorna hemma och hon den dära i Stockholm o så självklart den där i Lund. Vad hade jag gjort utan er när resten av världen är dum i huvudet?

Som Fredde i Solsidan sa är vänskapsrelationer som grenar på ett äppleträd, vissa måste kapas. Det har jag gjort o nu har jag fasen de bästa äpplena i världen. Typ som de där 200 kronorsäpplena man kan köpa i Asien.

Och jag har inte brutit ett endaste ben. Stavas det så? Endaste eller ändaste? Aja, ni fattar vad jag menar. Åka skidor var kul. Jättekul. Inte gjort det på åtta år, men jag kunde ändå. Typ som att cykla, någonstans längst inne sitter det kvar. Fast det gjorde ont i knäna. Mina jävla knän. Frustrationen är hög. Nu vet ni. Puss.

Freds- och utvecklingsstudier gör en bitter på världen och mänskligheten, teorierna gör en bitter på att behöva sitta i bibblan, och nu säger mina vänner att jag är bitter. Det går utför. Vilket det också kommer göra nästa vecka när jag ska åka skidor. Färden mot Gbg börjar imorgon klockan nio, hämtas i staden vid tolv, plugg hela dagen och sedan mys med Jullan och Sanna för att på söndag gå upp tidigt som satan i gatan för att åka till Norge och Hemsedal. Jag ska åka skidor, inte bryta några ben, mysa,  basta, dricka öl, fira alla hjärtans dag, göra en konfliktanalys av Liberia, mysa lite till, dricka varm choklad, sakna mina bundsförvanter och njuta av livet.

Ja ä int bitter, ja är nöjd

 

När jag satt och tittade på den här dök det upp en kille som gjorde en cover på den här, på Billionaire och på min allra bästa favorit Hero of War. Kolla in honom!

 

 

...vi tror på fred på jorden.

 

Prepare for the JACK ATTACK!

Kommer jag vara helt slut efter min första dag i backen på typ 8 år. Jag längtar tills då, jag längtar hem till Göteborg, efter min familj, efter lillebror, efter mina tjejer, efter katten, längtar bort från campus tror jag mest.

Min partylillebror som för övrigt berättade för mig förut hur mycket han kommer skratta när jag ramlar i barnbacken, eller min största rädsla, att ramla i liften (i barnbacken)

Båda bröderna

 

 

Jag och Sofie hade en ganska givande diskussion. Eller egentligen inte så givande, men vi pratade. Campus är precis som Big Brother. Man stänger in ett x antal unga människor på en liten yta, förser de med alkohol (oftast införskaffad i Tyskland och har namn som Jeltzin och Zaranoff) för att krydda vardagarna och vips så har man intriger som heter duga. Intrigerna behöver man dock ingen alkohol till, de sköter sig bra själva, men vill man krydda upp så hjälper de till. Egentligen är det inte så konstigt när man umgås 24/7 i princip, men ibland undrar man varför Campus gör kaos med oss?

Datumet då Sofie äntligen blev tant tillsammans med mig. Först hade vi en oerhört onödig föreläsningen då vi fick en ännu onödigare assigment att göra. Men sedan blev dagen bättre.

 

 

 

 

 

Det vi läser nu är lika upphetsande som det låter. Det vill säga inget alls. Just därför var mötet vi på inriktningen hade med programansvarige idag en spark i rätt riktning. Hon beskrev hela tredje året och de ändringar som de gjort. Och äntligen är jag peppad igen! Förhoppningsvis kommer första månaden av sjätte terminen spenderas i Indien och resten av terminen på valfri ort i världen. Förmodligen kommer jag hamna någonstans i södra Afrika, men man vet aldrig. Att veta att jag kommer få resa om typ mindre än ett år gör att jag påminns om varför jag pluggar det jag gör och vart det kommer ta mig. Det kan nämligen vara väldigt svårt att påminna sig om det när man läser ett ämne som är lika inspirerande som ett svart hål.