Jag lever!
Och jag har inte brutit ett endaste ben. Stavas det så? Endaste eller ändaste? Aja, ni fattar vad jag menar. Åka skidor var kul. Jättekul. Inte gjort det på åtta år, men jag kunde ändå. Typ som att cykla, någonstans längst inne sitter det kvar. Fast det gjorde ont i knäna. Mina jävla knän. Frustrationen är hög. Nu vet ni. Puss.
Kommentarer
Trackback
