Linda

Detta är då så sant som det är sagt. Hur mycket man än vill att saker och ting ska gå smidigt, snabbt och lätt så är man oftast värd det mer om man får kämpa lite, och det är vad jag och mina klassisar gör just nu. Vi kämpar och sliter håret av oss, för att vi ska nå vårat mål. Indien, och även för min Candys del, Botswana.

Det är de äventyren som jag går min utbildning för, och det är det som peppat mig genom hela min universitetstid, möjligheten att få kunna syssla med det jag vill när jag är klar. Möjligheten som för mig är att få se världen, upptäcka nya kulturer och kanske till och med få bidra med något litet. Klyschan "en kan inte göra allt, men alla kan göra något" skulle väl då kanske passa in här? Om folk runt omkring mig vill se det som att jag ska åka på semester i ett halvår, sola, bada och kolla på afrikanska barn, kan de ta sig någonstans. Jag har kämpat dessa åren för att jag ska få åka iväg och jobba. Jag ska byta ut vardagen i Växjö mot vardag i Indien. Men vi ska fortsätta och gå i skolan, vi ska fältarbeta och vi ska ha det kul. För jag pluggar inte för de fyra veckorna om året när jag ska ha semester, jag pluggar för att min vardag ska vara spännande året runt. Jag pluggar inte för att jag tycker utvecklingsteorier är det mest upphetsande som finns, utan för att jag tror att en mix av dessa plus lite god vilja kanske kan göra skillnad för någon (eller kanske mest för mig själv?)

Puss o kram från mig, nu ska jag på zuuuummmba