Linda

Eftersom jag älskar mitt Sverige så mycket ska jag visa det genom att åka till London på måndag. Det blir jag, lillebror nr 2, mami och papi som ska förära staden ett besök och det ska bli så mysigt. Vi ska dricka öl, shoppa, gå på camden market, besöka Madame Tussadaus och bara götta oss. Jag ska dessutom träffa min älskade London-vän Alex som jag lärde känna i Sydafrika. Henne har jag inte träffat sedan jag var i London sist, dagen innan jag flyttade till Växjö.
London sist, augusti 2009;

Jag älskar att resa och oftast längtar jag bara bort från Sverige. Bort från tråkiga, gråa, regniga lilla-lagom-landet Sverige. Men, jag har genom att  vara borta ett längre tag från Sverige lärt mig att uppskatta allt som detta lilla-lagom-land har att erbjuda. Och då syftar jag inte på midsommar, sill, snö på julen, kaviar, köttbullar och kanelbullar. Jag syftar på ett (ganska så ofta) fungerande skyddsnät, en (ganska så) hederlig poliskår, (en ganska så) fri sjukvård, en djupt rotad yttrandefrihet och möjligheten att få älska precis vem jag vill. Enligt lag till och med en häst, om jag kan bevisa att den gillar det lika mycket som jag (läs mer om folk med djurintresse här). Då har jag som student inte ens nämnt det ganska så stora bidraget jag får från farbror staten varje månad.

Varför kom jag och tänka på detta just nu kan man fråga sig? Det gjorde jag inte. Jag är minst en gång om dagen tacksam för att jag lever i ett demokratiskt samhälle och för att jag vuxit upp med båda mina föräldrar i ett trygg förort. Jag vet att det finns människor i Sverige som lever i fattigdom och misär, det är jag mycket väl medveten om, men just nu är jag så galet trött på människor som klagar på den svenska poliskåren, den svenska regeringen, den svenska sjukvården och de svenska lönerna. Det är klart det finns rötägg inom alla dessa instanser, det är klart det begås misstag i den svenska vården och det är klart folk vill ha högre löner, men va fan, öppna ögonen och se hur bra lilla-landet-lagom är! Det är ju till och med så bra att Robert Pattinson har bestämt sig för att förära landet ett besök idag.

Vackra svenska skärgård


Vackra näst-största-staden


Vackra svenska höst


Vackra svenska tant!


Åh du vackra Rob Pat docka

Igår hade jag en redigt go söndag. Förmiddagen spenderades i bibblan med Amanda där vi skrev klart vår stipendieansökan. Sedan gick vi på en mindre lyckad loppis, men vad gör väl det när jag därefter fick gå på ett riktigt roligt zumbapass. Kvällen därefter var i högklass. Potatismos och fiskpinnar till middag (nej jag är faktiskt inte ironisk, det är så gött!) och därefter tittade vi på Dagbok från en motorcykel och käkade noggerglass med varma hallon! Nu är det måndag, och jag är redo att kötta den här veckan! Wish me luck!

Imorse sprang jag på min granne när jag var påväg ut. Hon bor i ettan bredvid oss och henne ser vi nästan aldrig skymten av. För att vara lite dömande såg hon ut att vara lite av en ensamvarg. I alla fall, jag började prata med henne om den mögelstank man möts av när man kommer in i svalen, om hon tyckte att vi skulle ringa hyresbostäder eller om hon hade ngt annat förslag. Hon tittar på mig tyst och pekar sedan på min lägenhetsdörr och säger

- Jag tror inte det är mögel. Jag tror det är han som bor där inne, han ställer alltid ut sopor så det luktar jätteäckligt,

Stämningen oss emellan gick från att vara lite awkward till att bli oerhört stel. Jag skrattar bort det o säger att jag bor där och om soporna luktar ska vi självklart inte ställa dom i korridoren den där timmen som vi kanske låter dom stå där. Sen sa jag att hon skulle ha det så bra och sprang. Jobbigt läge!

Det är så mycket under helgen som jag har tänkt att jag vill skriva av mig om. Carl Bildt och hans iblandning i Lundin Oils, att världen inte är så svart-vit som folk vill tro i fallet med de fängslade journalisterna, att en mycket beundransvärd kvinna har gått bort, att Juholt kanske inte var medveten om att han gjorde fel med bidraget och att Embrace inte var den utställningen man förväntade sig (reklamen är mer spacead än utställningen) Men det går inte. Har jag fått skrivkramp eller vad händer med mig? Det tar bara stopp. Jag lyckas inte ens producera text till en del i hemtentan som heter 'Massmedier och Interkulturell Kommunikation'. Que voy a hacer?

Idag är det lördag. Jag vaknade klockan sju. Eller det tror jag iaf. Låg och tänkte i typ en timma på om vad jag ska göra efter min examen i vår. Utbytestermin? Praktik? Jobba och börja betala av de där rackarns lånen jag lever av nu? Stadga mig d.v.s skaffa lägenhet och en fast tillvaro? Efter denna existentiella kris på typ en timma trodde jag klockan var tio och det var dags för frulle. Tji fick jag, klockan var ju bara åtta. Så i en dryg timma var det jag och Mma Ramotswe. Ganska mysigt att börja lördagen i Botswana om ni frågar mig. Och denna lördagen känns ganska bra. För en gångs skull den här terminen känns inte plugget jättetungt och jag är inte jättestressad. Detta innebär att dagen blir najs. Jag, kombon och Stina ska promenixa in till stan, kanske fika, kanske sushi om jag har tur och dessutom kolla in utställningen Embrace. Helt okej lördag. Mitt soundtrack för helgen;

I lördags såg jag en film (igen??) som heter the Bang bang club. Ovetande om vad vi gav oss in på satte jag, mamma och pappa på filmen som höll oss fast i soffan under den timme och dryga 43 minuter som den höll på. Den skildrar arbetet för fyra fotografer, eller krigsfotografer kanske man ska kalla dem, under apartheiderans slut. Två av dom, Greg Marinovich och Kevin Carter har fått pulitzerpriser för sina fotografier, dock tog den sistnämnda livet av sig strax efter han fått det på grund av droger och allt de hemska han fått se genom linsen.

Nu har jag suttit i dryga halvtimmen och googlat på dessa människor och jag blir allt mer imponerad av deras bilder. Jag hittade till och med Greg Marinovich hemsida som jag suttit och kollat runt på. Här kommer bilden som Kevin Carter vann pris för, visst har man sett den förut? Inte utan att det gör lite ont i hjärtat.

De flesta som känner mig väl vet att jag är en riktig blogg-nörd, följer massor varje dag. Så igår bestämde jag och Amanda att vi måste ha en reseblogg, som startar nu, eftersom det är tvåhundra olika förberedelser. Ni hittar den här och där kommer vi skriva om allt som rör våra första fyra månader nästa år. Jag är så peppad.

Annars då? Skypade precis med bästa Johanna en sväng. Hon lever livet i Amerikat där hon har en mjukglassmaskin och åker på vingårdar dagarna i ända. Behöver jag säga att jag är avundsjuk? Men jag ska ju faktiskt hem till gbg nu i helgen, mysa med alla mina favoriter och gå på dop för sötaste lilla Jonathan. Vem är avundsjuk nu?

I söndags diskuterade vi det här med att bli kränkt. Folk blir kränkta till höger och vänster för minsta möjliga anledning och sällan har de någon sorts relevans . Men nu, nu är jag kränkt och jag har dessutom en legitim anledning till varför. För att min inbjudning till detta evenemang kommit bort på posten. Inte ok!

I fredag hade vi överdagententa. Och jag tyckte att det var en rolig tenta. Eller a, rolig och rolig, men intressant och något som jag faktiskt förstod vad jag skulle ha för användning av i framtiden. Därefter tog vi helg. Vi har alltså varit lediga hela helgen och jag har inte ens tänkt på skolan. Fast nu ljög ja, vi pratar ju Indien och Botswana hela tiden. Men ändå.

Efter tentan i fredag körde vi After school på sivans där vi spelade spel och drack öl. Jag gillar verkligen mina klassisar. I lördags var det dags för roadtrip. Såhär kul hade vi;