Kvällstankar
När jag var ute och reste träffade man folk med likadana intressen som en själv och jag blev stressad. För många av de likasinnade pratade om att utbilda sig och arbeta i samma bransch som mig och jag med mitt tunnelseende tänkte att jag inte skulle kunna få ett jobb. Men efter hand lär man sig att människor har olika intressen och olika mål med livet, vilket jag efter att ha varit stressad, bara är glad över.
Jag har, som jag tidigare nämnt, möjligheten att plugga mitt intresse och tycker det är synd att inte alla kan få denna möjlighet. Som att någon som är intresserad av natur får plugga djurarter, någon som är fotointresserad får plugga foto och någon som gillar att baka får läsa till bagare.
Sedan jag flyttade till Växjö har jag träffat mer människor, än någonsin innan, som rakt ut sagt till mig att de inte bryr sig om mitt intresse över huvudtaget och tycker att det låter sjukt ointressant. Detta har ofta hänt efter att jag lyssnat på långa utläggningar om folks söta hund, nya kamera, senaste studieresa eller en förklaring om vad den senaste 7,5 poängskursen handlar om. För mig är det ren hyfs och oftast nyfikenhet som gör att jag vill lyssna på folks intressen och vad som driver dom att gå en agility-kurs eller vara ute och campa i vildmarken i en vecka. Men vill jag prata om vad som sker i låt oss säga (Tänkte skriva Tunisien, men alla vet ju vad som sker där eftersom sistaminuten-resan för 2999:- blev inställd) Burma, får jag höra en suck och frågan hur jag ska rädda världen. För vem bryr sig liksom?
Folk behöver inte bry sig om mitt intresse som jag döpt till världen, och detta är något jag fullt ut förstår. Men, kom inte och klaga när kladdkakan plötsligt blev dyr att baka (kakaopriset skjuter i höjden p.g.a situationen i Elfenbenskusten) charterresan blev inställd (folk kämpar för deras yttrandefrihet) eller när favoritögonskuggan slutat säljas (på grund av gift och barnarbete) och säg att du inte bryr dig alls. För man blir påverkad av det mesta som sker, även om du hoppas över Världen-delen i tidningen.
Nu har jag inte tid att skriva mer, jag har ju några ungar i Afrika att rädda.
Jag har, som jag tidigare nämnt, möjligheten att plugga mitt intresse och tycker det är synd att inte alla kan få denna möjlighet. Som att någon som är intresserad av natur får plugga djurarter, någon som är fotointresserad får plugga foto och någon som gillar att baka får läsa till bagare.
Sedan jag flyttade till Växjö har jag träffat mer människor, än någonsin innan, som rakt ut sagt till mig att de inte bryr sig om mitt intresse över huvudtaget och tycker att det låter sjukt ointressant. Detta har ofta hänt efter att jag lyssnat på långa utläggningar om folks söta hund, nya kamera, senaste studieresa eller en förklaring om vad den senaste 7,5 poängskursen handlar om. För mig är det ren hyfs och oftast nyfikenhet som gör att jag vill lyssna på folks intressen och vad som driver dom att gå en agility-kurs eller vara ute och campa i vildmarken i en vecka. Men vill jag prata om vad som sker i låt oss säga (Tänkte skriva Tunisien, men alla vet ju vad som sker där eftersom sistaminuten-resan för 2999:- blev inställd) Burma, får jag höra en suck och frågan hur jag ska rädda världen. För vem bryr sig liksom?
Folk behöver inte bry sig om mitt intresse som jag döpt till världen, och detta är något jag fullt ut förstår. Men, kom inte och klaga när kladdkakan plötsligt blev dyr att baka (kakaopriset skjuter i höjden p.g.a situationen i Elfenbenskusten) charterresan blev inställd (folk kämpar för deras yttrandefrihet) eller när favoritögonskuggan slutat säljas (på grund av gift och barnarbete) och säg att du inte bryr dig alls. För man blir påverkad av det mesta som sker, även om du hoppas över Världen-delen i tidningen.
Nu har jag inte tid att skriva mer, jag har ju några ungar i Afrika att rädda.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Jävligt bra skrivet Linda. You go girl. Den största anledningen till att folk suckar när du börjar tala om till exempel Haiti-situationen är pga dåligt samvete, att de själva inte bryr sig mer. Varken mer eller mindre...Jag vet själv att jag är urusel på att bry mig mer om u-länderna. Tänk vad häftigt det då är att jag har vänner som du, amanda och sofie som väljer att ägna större delen av er tid till det! Kram gulle
Postat av: Anna
word!
Postat av: Johanna
du får prata om dina intressen hur mycket du vill med mig! intressant + att jag ju lär mig mer då! hittar du någon bra film/dokumentär så vet du vem du ska tipsa;) "brake a leg" i Hemsedal, hoppas du hittar tillbaka till pistarnas charm lika snabbt som jag gjorde! puss
Trackback
