Linda

En bild säger mer än tusen ord

Jag är så glad. :D

Vi var hemma hos Sofie jag och två av mina favoritpar och käkade våfflor idag. Mycket trevligt.
 Saken är den att sedan jag fick en mini HM-katalog på posten häromveckan har jag gått och suktat efter tre linnen som jag bara velat ha. Nämligen dessa :

 

Men jag har satt shoppingförbud på mig själv eftersom jag ska resa iväg snart.

Hemma hos Sofie börjar jag tjata om linnena igen och Amanda slänger upp ett paket till mig. För tidig födelsedagspresent från henne och Sofie. Vad ligger i paketet? Jo det blåa linnet med valen på till vänster på bilden. Jag är så lycklig. Jag tänker gå omkring i linnet hela sommaren. Jag ska sova i det, jag ska bada i det, jag ska till och med ha på mig det när jag jobbar.

Jag är så glad!

 +  = Gött som fan
(Bild thebestsauces.com)

Men nu, ekonomi. Eller först en prommis med Stina. (Behöver ju faktiskt en pluggpaus!)

En tanke slog mig igår när vi stretchade (efter det  förövrigt) jobbigaste affropasset någonsin; Fan va glad jag är som har en fungerande kropp, jag kan springa, dansa och röra på mig utan problem. Visst mina knän är väl inte de bästa men de funkar.


Jag tror inte jag känner en enda person som är helt nöjd med sin kropp, man är antingen för smal, för tjock, för lång, för kort, för hårig, för blek osv men man tänker aldrig på det faktum att man är frisk och har möjligheten att ta sig för vad som helst och oftast är det ens väl fungerande ben och kropp som tar en dit. Man hör ofta om folk som får cancer eller diverse andra sjukdomar, mer sällan får man höra om de som är friska. Jag ska börja uppskatta varje dag som man vaknar upp frisk och varje gång jag får träna. Saker man tar för givet, men som gör livet roligare och lättare.

Känns som om detta blev lite klyschigt nu, men det slog mig att jag har mycket att vara glad över i mitt slentrianliv också :D

Två veckor. Två veckor är det kvar av den här terminen. Första året i Växjö. Det har gått så otroligt fort. Jag har alltid tänkt att jag skulle plugga någon annanstans än Göteborg. Att det blev Växjö var mest en stor slump, en mycket lyckad sådan måste jag säga. Men nu börjar Växjö krypa mig in på skinnet också. Jag tror att jag har väldigt svårt att stanna länge på en plats för jag blir uttråkad, inte på grund av människorna jag umgås med utan för att vardagen blir slentrian vart man än är. Och slentrianen är jag allergisk mot. Men människorna jag mött i Växjö, sicka pärlor!

Och Jesus amalia vilket najs första skolår vi haft MK5011/1MK120 :D

Vi hade ju en grym nollning till en början

Resten av året har ju fortsatt i samma stil. (Dock har vi ju varit lite snyggare än bönder och diverse dokusåpadeltagare!)

I och med att jag går fred och utveckling kommer vi hamna i en ny klass till hösten. Vilket är sjúkt tråkigt. Dessa två veckor är alltså de sista två veckorna med denna grymma klass. Men men, inte så att man kommer ses, men ändå!

Rockabillyklassen stödjer Nicole i körslaget!

Känns som om jag varit sjukt bitter det senaste. Dumma mig. Att gå runt att vara bitter är ju som att bita sig själv i rumpan. Det är bara jag som mår dåligt av det och det blir en ond cirkel.

Helgen har varit kanon. Spritfest hos Jakob och co i fredags. Hade verkligen jättekul och jag och empa var duktiga och gick inte ut. Dock hjälpte vi två utbytesstudenter att bära en tredje som var helt avdäckad på vägen hem. Vi fick dagens motion och gjorde en god gärning samtidigt. De pratade för övrigt franska och det enda empa gjorde sa var Franska är så hiiiimla fint! . På svenska. Stackarna, de fattade inte vad vi sa. Det har varit sol också. Vilket innebär att vi kunnat ta med oss ekonomiböckerna ut. Så jäkla gött.

På onsdag är det Sex and the city 2, på fredag ska vi till Ronneby för att dega och plugga hela helgen. Sedan är det dags att börja flyttpacka och den 6 juni kommer mami och papi och hämtar mig. Det blir Göteborg för hela slanten. I två dagar. Sedan ska jag, Jullan och Stina bege oss mot varmare breddgrader. Nämligen Italien och Pisa. Jag lääängtar. Efter värmen, ledigheten och nya upplevelser. 

Här kommer ett gäng som lyste upp en regnig dag.

Varför kommer inte livet med en instruktionsbok?

Pratade precis med mina kära bundsförvanter Linda och Sarah i telefon. De är hos Sarah i huvfudstaden, precis tagit sig sitt första dopp och ligger nu och torkar i solen. Här i Växjö lyser solen med sin frånvaro, men vad gör väl det när man har en så bra bok som Boken om nyckeltal att fördriva tiden med?

Varför hittar man på allt möjligt att göra förutom att plugga, som att till exempel titta på bilder tillhörande Sex and the city 2, när man vet att man måste plugga?

Om en och en halv vecka ska jag o några fler tjejer gå på förhandsvisningen :D. Och vad jag längtar. På trailern springer hon ju in i Aidan, vem väljer hon? Jag tror hon kommer sluta med Big, detta till trots att Aidan är drömmannen.

(Bild sexandthecitymovie.org)

Jag vill resa. NU!




Har fördrivit den senaste timmen med att läsa igenom inläggen jag och mina resekompanjoner skrivit när vi vart ute i världen. Känslan, resekänslan ligger naggande i bakhuvudet ocg gnager, och jag ställer mig frågan om jag borde ta ett år off från Växjö. Världen är så stor, och Växjö är för litet. Det finns så mycket jag vill se. Jag vill åka motorcykel genom Afrika, backpacka genom Centralamerika, roadtripa genom USA (trodde ni inte va!?) bestiga glaciärer på Nya Zeeland,gå på muren i Kina och upptäcka Indien. Och vad gör jag om dagarna. Rör mig inom en radie av en kilometer.



Jag är inte missnöjd med min situation, inte alls. Men känslan att vara fri att åka var man vill och uppleva äventyr och nya kulturer varje dag gör sig allt mer påmind. Jag har sen ja flyttade till Växjö lyckats ha den placerad i ett litet fack i huvudet, men känslan får inte plats där mer. Nu är den för stor. Hoppas att Italien-Frankrike-Holland tripen ska kunna råda lite bot på det hela.



Avslutar med en strandbild, så kanske Herr Sol fattar vinken?(iofs var han ju inte där då heller, men det är bara en mindre petitess!)