Linda

Jag pratade med en vän idag och han berättade något helt sjukt för mig, ja tänkte att ni skulle få veta också :) Så här kommer en sann historia mina vänner. Om apan Jackie och hans äventyr:

Höstdeppen kryper sig på och man gör allt för att kämpa emot den. Små grejer lyser upp vardagen och hjälper en med detta. Två saker denna veckan som jag blivit riktigt glad för (förutom skorna jag köpte till mig själv) är:

När jag fick en påse med vintersaga av Amanda bara sådär. Det är vårat nya plugg-alltiallo té som vi dricker på bibblan. Nu har jag en helt egen vintersaga som jag kan dricka. Yey!

Jag fick ett sms inatt, där det stod;

Efter en mysig eftermiddagsfika/fredagsfika med mina tjejor har vi kommit fram till hur man ska skapa världsfred. Vi har börjat som frivilliga i en organisation och märkt att i denna organisation fikar man. Gärna ofta, gärna redig fika. Vi vet inte om detta är en småländsk tradition eller om det är organisationen i sig, men något vi kom fram till är att fika är lösningen på alla problem.

Säg att man sätter världens alla makthavare tillsammans över en fika och de kan diskutera exakt hur de äter sin kanelbulle (utifrån in eller hur de vill ha det), om de äter de vita först på ballerinakexet eller om de föredrar vaniljsås eller glass till sin blåbärspaj. De kommer ju hitta varandras likheter och bli jättebra vänner. Mer fika åt folket!

Den senaste tiden har tycker jag känslan av hjälplöshet kommer allt närmare in på en. Man står liksom antingen mitt i, eller bredvid, en situation som man inte kan påverka. Situationer som man inte önskar någon, situationer som bara händer andra, det som händer "de där människorna" i statistiken som sedan publiceras i Aftonbladet.

Men... så pratade jag med mamma. Mammor är så visa. Hon sa till mig att situationer gör en starkare och att det även gör att man uppskattar vardagen så mycket mer. Dagarna som flyter ihop och man tar för givna. Visst låter det klyschigt men det är så sant. Man uppskattar inte dagarna när man vaknar upp, mår bra och livet flyter på.
Dock känner jag att det får vara nog med motgångar denna hösten. Frizonen på Stallvägen 42 har en kvot den med!

Tittade på filmen pianisten igår med Empa, perra och Fredrik. En film jag förvånande nog inte sett innan, och alltid som när det är baserat på verkliga händelser har man en olustig känsla när man tittat klart på filmen. I många filmer om andra världskriget framstår amerikanerna som hjältar och de som räddade världen från Nazi-Tyskland, och visst det var dom. Men vad är legitimiteten för vad de gjort efter? Satt och läste nyheter på min favoritsida latinamerika.se och fick läsa att Usa med Truman i spetsen smittat 696 guatemalaner med olika könssjukdomar för att kunna hitta ett penicillin. Detta godkändes efter Usa dömt nazidoktorerna för krigsförbrytelser när de gjorde samma sak på judarna.
Dock hände detta för massor av år sedan, men man blir mörkrädd.

Läs hela artikeln här http://www.latinamerika.nu/guatemala-utreder-usa-forskares-syfilissmitta

Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men den här helgen har jag älskat att det är höst. Det har varit sådär kallt så det biter i kinderna, men samidigt soligt. Gå på en promenad och sparka i löven som är fina i massa olika färger vill jag säga är livskvalitet!

Nu var det dags för seminarium 4888 på den här utbildning. Jag är lika nervös som vanligt, men det ska nog gå bra. Sen ska vi träna och sedan är det helg. Yey!

Var på spelkväll hos goa Karin igår med folket från klassen, vilket var hur trevligt som helst. Körde nåt svårt kortspel (jag förlorade inte, det gjorde Victor) sen körde vi charader och sedan nåt klurigt spel där man skulle gissa dialekter och ordspråk och sådant. Jag lyckades med en fråga på sista spelomgången och det var vad bamba betyder. Fast egentligen, hur svårt kan det vara, alla säger väl bamba?

Jag hatar när de kommer smygande på en, fuldagarna. Ni vet, de där dagarna när det inte spelar någon roll vad man har på sig, hur man sminkar sig, eller hur man har håret. Inget blir lyckat. Idag är en sådan dag. När man helst kryper ner igen under täcket och gömmer sig och kommer fram igen någon gång nästa år. Oftast blir fuldagarna ganska bra dagar i alla fall, det är som en spontanutgång, oftast de som blir mest lyckade. Så jag antar att det bara är att ta sig i kragen och hoppas att det blir ganska bra ändå.

Har haft ett mastodontarbete i kursen Global Political Economics där vi skrivit utifrån situationen i Irak. Man ser jämt notiser om Irak i tidningen, men personligen läser jag aldrig dessa, så jag måste erkänna att detta vart jätteintressant. Dock ska man ju lära sig alla andras teorier nu också, så även om arbetet är inlämnat är man långt ifrån klar.

En helt annan sak jag och många med mig reflekterat över är hur många det är som fyller år i Oktober. Födelsedagar var och varannan dag. Jag klagar iofs inte, för det blir mer tårta och födelsedagskalas för mig. Förra veckan firades Matilda och Maria på onsdagen, vi hade en svinrolig drinkkväll för min kära sambo på lördagen o i måndags fyllde Perra 20 , som vi ska fira igen på lördag. Mer kalas åt folket! Yey!

6 oktober, ytterligare en regnig höstdag? Nej, för det är Empas födelsdag. Dock är hon inte hemma så vi får fira Maria och Matilda idag istället o så firar vi Empilicious på lördag.

Grattis i vilket fall :D



Ganska så precis ett år sedan :D

Helgen blev väl inte riktigt som förväntat. Men nu är jag tillbaka i Växjö fortare än blixten minus en mobil, plus bekymmer. Men men. What to do. Det var mysigt att träffa tjejorna och min familia iaf.

Min kära bror och jag tittade på videon till Hero of war på youtube och jag lipade nästan. Sjukt bra låt för övrigt. Så nu går den på repeat hemma hos mig.